Imorgon är allt som vanligt

Författare: Lina Stoltz

När Lilian blir vald till klassens lucia vet hon inte om hon ska bli glad eller ledsen. Kanske borde hon tacka nej, säga att hon inte vill? För tänk om mamma kommer och är full? Tänk om alla märker? Eller om hon inte kommer, då är det inte heller kul att vara lucia, om mamma inte är där.

Lilians största skräck är att någon ska få veta att hennes mamma dricker. För att undvika det ljuger hon och försöker täcka över, när mamma missar utvecklingssamtal efter utvecklingssamtal, när Lilians lärare vill ringa hem och prata med hennes mamma, när bästisen Nina vill följa med hem.

Alltid måste hon ljuga och komma på ursäkter. Det tar på krafterna och när mamma dricker är Lilian arg och stökig. Läraren i skolan anar att något inte är bra hemma hos Lilian, men hon vägrar berätta. Inget kan väl vara värre än att alla får veta?

Korpens hemlighet

Författare: Ewa Christina Johansson

Tvillingarna Ella och Ida är med sin klass på studiebesök på ett gammalt slott. Ella är uttråkad och sackar efter de andra.

När hon ska leta reda på sin klass får hon plötsligt se någon springa snabbt uppför en trappa och försvinna. Ovanför trappan finns bara en igenmurad dörr. Guiden berättar att en stallpojke för länge, länge sedan anklagades för stöld på slottet. Pojken flydde in i ett rum och försvann därefter spårlöst. Människorna på slottet tyckte att det var otäckt att han bara hade försvunnit så de murade igen rummet och ingen har varit inne i det sedan dess.

Men nu ska slottet renoveras och det inmurade rummet grävs fram. Ella är nyfiken och smiter in för att titta. Hon vet att hon hörde någon i trappan framför sig och nu vill hon hitta en ledtråd till vem det kan vara. Men någon kommer och Ella gömmer sig, eftersom hon inte fick gå in i det rummet egentligen. Hon kryper in i ett hemligt utrymme i ett skåp och väntar tills kusten är klar.

När hon ska krypa ut igen kan hon inte längre öppna luckan. Hon är fast och inser plötsligt var stallpojken tog vägen den gången för länge sedan...

Var är Alaska?

Författare: John Green

Miles samlar på berömda människors sista ord. Till exempel Henrik Ibsen. Han hade varit sjuk ett tag och sköterskan sa till honom: ”Ni ser ut att må bättre i dag.” Ibsen tittade på henne och sa: ”Tvärtom.”. Och sedan dog han.

Efter en trist skolgång på junior high, med få vänner och många ovänner, bestämmer sig Miles för att lämna Florida och flytta till en internatskola i Alabama för att gå på high school. Han citerar poeten Francois Rabelais sista ord: ”Jag går att söka ett Stort Kanske.”. Han menar att oddsen för att ett Stort Kanske ska inträffa i hans liv i Florida är lika med noll och att Alabama har en helt annan potential.

Väl på plats får han dela rum med Översten, som lever för att göra livet surt för alla rikemansbarn, snobbarna, som går på skolan. Översten presenterar honom i sin tur för Alaska. Alaska är utan jämförelse den sexigaste tjej Miles någonsin träffat och han blir blixtförälskad. Alaska är rolig, vacker, stundtals deprimerad och rätt svår att förstå sig på. Hon lever också efter någons sista ord, den sydamerikanska frihetskämpen Simon Bolivars: ”Hur ska jag ta mig ur den här labyrinten?”. För Alaska är tillvaron som en labyrint och hon vet inte hur hon ska komma ur den.

Miles, Översten, Alaska och den japanske utbytesstudenten Takumi spenderar dagarna på internatskolan med att tjuvröka, smussla med alkohol, plugga och bryta mot ett gäng av skolans regler. Dessutom för de en ständig kamp mot snobbarna, som börjar terminen med att tejpa Miles från topp till tå och slänga honom i sjön så han nästan drunknar. Och Alaska kämpar för att hitta ut ur sin egen labyrint samtidigt som Miles hoppas att hon ska vara hans Stora Kanske.

Här ligger jag och blöder

Författare: Jenny Jägerfeld

Maja går estetiska programmet på gymnasiet och råkar på en skulpturlektion såga av sig tumspetsen med en elektrisk såg. Svartklädd emotjej som hon är tror hennes pappa att hon gjort det med flit.

Maja bor varannan helg hos sin mamma i Norrköping och ett par dagar efter tum-olyckan åker hon dit. Men mamman står inte på perrongen och möter som vanligt, trots att hon är en sån person som aldrig glömmer eller ändrar på sina vanor. När Maja tar sig ut till mammas hus finner hon det tomt och mörkt. Hon blir mer och mer orolig när hon inser att mammas dator, mobiltelefon och framför allt hennes livsviktiga kalender är kvar i huset. Hon skulle aldrig ge sig hemifrån frivilligt utan dem.

Maja stannar i mammas tomma hus och försöker reda ut sin trassliga tillvaro, som inte blir mindre trasslig när hon går på fest i grannhuset och kanske förälskar sig lite grann i killen som bor där.