Gips

Författare: Anna Woltz

Tolvåriga Fitz föräldrar har precis separerat och Fitz och hennes lillasyster Bente kommer hädanefter vara "varannan-vecka-barn". Strax efter föräldrarnas separation är Bente med om en olycka i kälkbacken och skadar handen. Fitz, Bente och pappan får åka till akuten och där tar historien sin början. I väntrummet träffar Fitz femtonåriga Adam som besöker sin alldeles för tidigt födda lillebror. Det uppstår direkt en elektricitet mellan Adam och Fitz och tillsammans ger de sig ut på äventyr överallt på sjukhuset där de under en dag stiftar bekantskap med några mycket speciella personer. 

Jag tycker att den här boken i sin stil har ett släktskap med författaren John Greens böcker: karaktärer som är lite "quirky" och betraktar sig själva som misfits och med en skruvad handling som löper under en kort men intensiv period. I den här boken får läsaren följa med under en händelserik dag på sjukhuset vilket bidrar till att det känns som man själv också befinner sig tillsammans med Fitz och Adam. Tempot är snabbt och passar de läsare som vill att det ska hända saker. Men trots det så får läsaren lära känna karaktärerna bra; Fitz ilska för sina föräldrars skilsmässa och hennes eventuella känslor för Adam. Dessutom är det en bok om syskonkärlek; relationen mellan Fitz och Bente skildras på ett fint sätt, likaså relationen mellan Adam och den för tidigt födda lillebrodern. 

En mycket stark scen i boken är när Adam som varit tveksam till den lilla alien-liknande figuren i kuvösen som ska vara hans lillebror får sitta hud-mot-hud med den lilla bebisen mot bröstet och de greppar varandras händer.

194 s. 

Lilla piratförlaget

Papegojans hemlighet

Författare: Mark Wallenius

Uppföljaren till Blixtar och hemligheter (2019) har kommit, den fristående fortsättningen Papegojans hemlighet (2021)! Läsaren får fortsätta följa klasskompisarna Tor, Mika och Katta på Gotland. 

Sedan Tor slutade på skolan och flyttade utan förklaring har allt blivit mycket tråkigare. Dessutom uppstår en splittring mellan Mika och Katta när Katta börjar hänga med Skuggan och helt plötsligt bara bryr sig om att gå på klimatdemonstrationer. Mika känner sig bortglömd och ensam när han varken har Katta eller Tor att hänga med som förr. Men en dag får Mika syn på Tor på skolgården! Det verkar som att Tor är tillbaka men vem är den mystiska mannen som fortsätter att leta efter Tor? Och varför bor inte Tor hos sin mamma längre? 

Precis som i första boken om de tre vännerna händer det mystiska saker sedan Tor började i klassen. Tor verkar besitta någon slags magisk kraft och har en speciell bakgrund; han och hans mamma flyttar runt väldigt mycket, till exempel bor de i en husvagn på en campingplats och Tor får aldrig vara med på några klassfoton. Det är runt Tor som berättelsen tar fart; en papegoja flyttar in i klassrummet, Tor börjar jobba i en falafelkiosk och det är han som får blixtar att slå ner från ingenstans. Men jag gillar väldigt mycket att historiens berättare är Mika, en person med en mer konventionell bakgrund och liv. Genom att Mika är berättaren får läsaren lära känna honom på djupet och genom hans ögon ta del av allt som händer. Papegojans hemlighet är mer fartfylld än den första delen och boken innehåller övernaturliga inslag utan att för den sakens skull närma sig fantasy-genren. Snarare går mina tankar åt att de här böckerna påminner om författaren Ulf Starks barnböcker och jag tror att de passar till en bred målgrupp av mellanåldersläsare, vilket är rätt ovanligt! 

Alfabeta, 160 s.

/ Sofia

Grävlingdagar

 Författare: Gro Dahle & Kaia Dahle Nyhus (illustrationer)

Norska författaren Gro Dahle har tidigare gett ut en rad ikoniska bilderböcker där den gemensamma nämnaren är att det genomgående är tunga ämnen som gestaltas. Bläckfisken från 2017 handlar om sexuella övergrepp inom familjen, Kriget från 2014 handlar om ett barn som befinner sig mitt i stormens öga under föräldrarnas brutala skilsmässa och i min favorit, Akvarium från 2015, bor en flicka med sin deprimerade mamma som ibland är glad och snäll, men allt oftare blir avskärmad och tyst; som en fisk i ett akvarium. Illustrationerna, som vanligtvis ritas av Svein Nyhus är otroliga; suggestiva och detaljrika på en och samma gång. 

I nyutgivna Grävlingdagar där Kaia Dahle Nyhus illustrerat följer läsaren med Pim som nyss har börjat skolan. I början känns allt spännande och roligt, men strax börjar klumpen i magen växa; det blir svårt att andas, benen vill inte stå och Pim kan bara ligga i en dubbelknut på sängen. Pim kan inte förklara varför, men det känns omöjligt att gå i skolan. Istället vill han vara en grävling, för grävlingar kan springa och gömma sig, gräva gropar och springa i gångar hem till tryggheten. Men i skolan accepteras inte grävlingar för i skolan ska alla helst vara vanliga och likadana. Under bokens gång får läsaren följa med hur Pim försöker få mamma, pappa och skolan att förstå vad hen behöver. Grävlingdagar handlar om känslighet och kanske något som liknar social fobi och det gestaltas på ett fint sätt, helt utifrån Pims perspektiv. Boken blir också en påminnelse för vuxna om att vissa barn behöver mer tid och omsorg för att passa in i vissa miljöer. En formulering jag fastnade för är:

"Pappa talar med Mamma och Mamma och Pappa talar med läraren, för det är inte Pim som ska passa in på skolan, det är skolan som ska passa för Pim".

Vanligtvis kan jag ibland bli tveksam till bilderböcker med svåra teman, då jag upplever att boken mer verkar vända sig till en vuxen mottagare snarare än till barnet, i en pretention att man ska skriva om något "viktigt". Men det är något med Gro Dahles böcker som skapar en magi, vilket jag tror ligger mycket i illustrationerna, som gör att berättelserna blir tillgängliga och mottagliga för barnet. 

/ Sofia