Hugo och kepsmannen

Författare: Christina Lindström

 

Hugo är en ganska ensam kille i sin klass. De andra tycker nog att han är en tönt, i alla fall vill de inte hänga med honom. Han har svårt att vara sådär coolt sur som man tydligen ska vara som kille, från typ år fyra till andra året på gymnasiet. Man får bara grymta tjurigt och absolut inte vara överentusiastisk när någon vill umgås med en. Om nu någon hade velat göra det.

Man får inte vara allmänt glad, ha för mycket energi och fara runt som en studsboll hela tiden eller bjuda alla på russin för den delen. Hugo sticker ut, kan man kanske säga. Den enda vän han har är Simon i femman, som de andra tycker är en ännu större tönt än Hugo själv.

Allt ändras dock när Hugo anmäler sig till elevrådet och det visar sig att han snabbt driver igenom flera positiva förändringar för eleverna på skolan. Plötsligt har folk respekt för honom. Tjejerna säger att han är snäll och rolig och till och med de tuffa killarna, de som brukade doppa hans mössa i toan i femman, vill plötsligt hänga med Hugo.

Problemet är bara att Simon också vill hänga med Hugo. Om killarna i klassen ser att Hugo är kompis med mobboffret Simon är det slut på hans nyvunna popularitet. Så Hugo dissar sin gamla kompis och lämnar honom i sticket när han blir trakasserad av Hugos klasskamrater. Men det känns inte bra. Hur ska Hugo kunna undgå att bli mobbad själv igen utan att samtidigt svika Simon?

#tillsammans #utanför

Författare: Camilla Gunnarsson

Hilde är ensam. Hon känner sig ofta osynlig i sin klass. Ingen frågar om hon vill vara med. Ingen kollar hur hon mår eller vill veta vad hon har gjort i helgen. Ingen frågar om hon vill följa med hem efter skolan.

Hon har några olika personer hon kan vara med på rasterna. Men det är alltid hon som måste fråga om hon får vara med. Ofta är hon med Hedda och Lovisa. Speciellt när en av dem är sjuk, då kan den andra vara med Hilde och hon får oftast vara med dem om hon frågar. Men hon vet ju att de helst hade velat vara ensamma.

En dag sitter hon som vanligt och kollar in Hedda och Lovisas blogg. De bloggar varje dag, Hedda och Lovisa. Hilde är så sjukt trött på att höra hur roligt de har när de bloggar, hur mycket de tycker om varandra och vad de ska skriva om på bloggen idag. Plötsligt trycker hon på kommentera och skriver en elak kommentar om det senaste inlägget. Hon skriver under med ett annat namn, Maja.

Snart blir Hilde besatt av att skriva elaka kommentarer. Även om hon får jättedåligt samvete och ångrar sig efteråt kan hon inte låta bli att göra det igen och igen. Hon är livrädd för vad som ska hända om någon får veta att det är hon som skrivit kommentarerna.

En väktares bekännelser

Författare: Elin Säfström

Tilda är väktare. Hon har ärvt förmågan att kunna se andra väsen än människor av sin mormor. Troll, vättar, tomtar etc . Stockholm är fullt av dessa varelser och väktarens uppgift är att se till att de håller sig i styr, att de inte ställer till problem för människor eller för varandra och att människorna inte får veta deras existens.

Oftast är det ganska harmlösa grejer som Tilda får rycka ut och avstyra. Troll som är hungriga och vill äta upp någons hund eller tomtar som busar och förtrollar ungars skateboards så att de ramlar och slår sig. Den typen av saker. Mestadels tråkigt och störigt och inget hon tycker är speciellt kul. Men en väktares ansvar kan man inte avsvära sig, det är bara att gilla läget. Just nu är dessutom mormor bortrest, så Stockholm är helt och hållet Tildas ansvar. Så vitt hon vet finns där inga andra väktare.

När vanliga människor, barn och unga män, börjar försvinna och polisen står maktlös börjar Tilda misstänka att det är ett omänskligt väsen som står bakom och hon förstår att hon är den enda som kan stoppa det. Men det visar sig snart att det är något mycket mäktigt som härjar i Stockholm denna höst, något mycket mäktigare och farligare än Tilda någonsin tagit sin an tidigare. Hur ska hon klara det alldeles själv?