Finn har vuxit upp med en alkoholiserad pappa. Som äldste sonen har han tagit ett stort ansvar för hem och ekonomi, försökt stötta sin mamma och arbetat extra för att få ihop matpengar när pappa supit upp alla mammas pengar.
När Finn är i tjugoårsåldern dör hans pappa. Han super slutligen ihjäl sig, trots alla löften om att sluta dricka. Finn hittar honom hemma i soffan i vardagsrummet. Alldeles grå och tom.
Efter begravningen mår Finn sämre och sämre. Han känner att ingen förstår honom och att ingen verkar vilja prata om pappa och om hans död. När hans sorg håller på att spränga honom flyr han utomlands. Utan att berätta för någon åker han till Asien, ensam, för att komma bort från sina demoner.
Ett och ett halvt år senare återvänder Finn till Sverige och hem till mamma och lillasyster i Göteborg. Han har insett att han inte kan fly från sina känslor. Så fort han kommer tillbaka känns det som att tiden stått still, allt är det samma. Till och med den äckliga gamla soffan står kvar i vardagsrummet.
Finn försöker laga sina trasiga relationer, alla vänner han svek genom att försvinna utan ett ord. Han försöker också reda i sorgen och ilskan mot pappa. Men han kämpar med konstant huvudvärk och när mer och mer konstiga saker händer i lägenheten, saker som flyttar sig, försvunna saker som plötsligt dyker upp igen, TV:n som sätts på av sig själv, börjar han misstänka att hans pappa inte försvunnit, att han dröjer sig kvar som ett spöke och fortsätter göra Finns liv till ett helvete, även efter sin död.
I våningen under har en tjej flyttat in. Hanna med skattatueringen. Hon kan se de döda, kommunicera med dem. Hon vet vad Finns pappa vill och bara tillsammans med henne är Finn utom räckhåll för honom.