Trettonåriga Tyko arbetar som ”grävling” långt ner i silvergruvorna. Föräldralösa pojkar får krypa i de trångaste gångarna och skrevorna, hundratals meter under marken, för att ta prover på berget, som sedan styr var man spränger och letar efter silverådror. Det är ett fruktansvärt tungt, mörkt och farligt arbete och barnen lever fängslade som slavar nere i gruvan.
En gång i veckan får de åka 400 meter upp i den skrangliga hisskorgen till den vanliga världen, för att gå till kyrkan. Även om Tyko har en fruktansvärd svindel och lider all världens kval varje gång, är det ändå veckans höjdpunkt. Att få andas frisk luft, se solen, njuta av dofterna av rökelse i kyrkan…
Världen där ovan är helt annorlunda från grävlingarnas slavliv i grottorna. Hertig Mazoo har petat sin storasyster från tronen och styr världen med våld och terror. Han håller folket i schack genom överdrivet lyx och ständiga fester där vinet flödar och man dansar nätterna igenom. Hertigen kallas för den dansande djävulen och alla hans undersåtar fruktar honom. Även om Tyko njuter av de korta resorna upp till den vanliga världen kan han drabbas av en väldig ilska över orättvisan i världen. Borgarna dansar och festar och lever lyxliv tack vare att han och de andra grävlingarna sliter i silvergruvorna.
Så vitt Tyko vet kommer han fortsätta detta slitsamma och farliga arbete tills han blir för stor för att krypa i de trånga gångarna och då kommer han bli sprängare istället, vilket är nästan lika illa det. Hur skulle han kunna ana att ödet har en helt annan plan för honom och att hans liv är på väg att ta en helt ny riktning…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar