onsdag 23 oktober 2019

Modersmål av Mona Monasar

 
Poeten Mona Monasar har skrivit diktsamlingen Modersmål som är fint illustrerad med svartvita teckningar gjorda av Tova Jertfelt. Illustrationerna gestaltar dikternas stämningar med en direkthet i hur de är målade. Ofta är det ett ensamt ansikte bredvid dikten, ibland ett ensamt landskap. Bland dikterna finns ett tema som på olika sätt berör identitet och språk. Diktjaget berättar om hur det är att vara rasifierad i ett land där det alltid är andra som definierar ens identitet utifrån ofta förutfattade meningar. I dikten Andra generationen skriver Monasar
 
Min lärare säger att jag är svensk
Någon rättar läraren och säger att
jag är andra generationens invandrare
Ni vill bara ha mig här
när jag är som jag är
 
Genom att skriva om det kan diktjaget berätta om vem hen är, utifrån egna premisser. Och det görs med ett direkt språk som också är känsligt. I dikterna finns både ilska och ödmjukhet. Modersmål berör som titeln avslöjar språkets betydelse, vilket språk en talar och vilket språk en förväntas kunna tala. Här finns en sorg efter ett annat språk, det andra språket, som diktjaget blivit beskriver sig ha blivit berövat. Samtidigt är det diktjaget skriver om modersmål flytande, det är aldrig riktigt bestämt för läsaren. Istället öppnar dikterna frågor för läsaren om språk - vad har ett modersmål för betydelse? Men vad som är säkert är att Mona Monasar tar makten över språket i Modersmål, här visar Monasar ett språk som är nära modersmålet, kanske ännu viktigare - nämligen den egna rösten.
 
Ur dikten Sanningen
 
Ta upp pennan
Dikta lögnen
Rista den i sten
Lögnen är sanningen ur våra munnar
När sanningen kväver oss
låt lögnen flöda ut ur dig
Lögnen är sanningen ur våra munnar
När den är ristad i sten kan endast tidens gång avslöja oss
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar