När Angela är tretton år blir hon bortförd från ett scoutläger av en okänd man. Tre år senare står hon plötsligt på sin egen gata. I handen har hon en plastkasse med saker som hon aldrig har sett tidigare. Hennes fötter är såriga som om hon har gått väldigt långt och hennes händer är större och magrare än de borde vara.
För Angela har tre år helt försvunnit. Sakta blir hon tvungen att acceptera att hon inte är tretton år längre, utan sexton, och att hon har varit försvunnen så länge att alla trott att hon var död. Hon måste vänja sig vid en sextonårings kropp.
En kropp som dessutom uppvisar en massa bevis för vad Angela har blivit utsatt för. Armar och ben är täckt av ärr som berättar om att hon måste ha varit bunden, fjättrad. Hon har blivit våldtagen upprepade gånger under lång tid. Musklerna på hennes magra kropp avslöjar också att hon måste ha behövt kroppsarbeta mycket under dessa tre år. Men inget av det här minns Angela. Hon minns bara scoutlägret, att hon gick iväg från lägret för att kissa och att hon plötsligt befann sig på sin egen gata, många mil därifrån.
Psykologen förklarar att Angelas psyke har utvecklat alternativa personligheter för att hantera fasorna hon har utsatts för. Angelas egen personlighet har gömt sig och andra identiteter har upplevt allt de senaste tre åren. Nu måste Angela försöka locka fram de andra för att få veta vad som hänt med också för att kunna bli hel igen. Men vill hon verkligen veta? Vill hon verkligen ha de andras minnen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar