Författare:
Katarina Kieri
Elias bor tillsammans med sin pappa i en
trea i ett ganska sunkigt hyreshusområde. Dit har de flyttat eftersom radhuset
blev för stort för dem. Nu när de bara är två.
Elias och pappa går runt som främlingar
i lägenheten, utan att prata med varandra. Framför allt inte om något viktigt.
Elias pratar egentligen inte med någon.
Utom i breven han skriver och sparar i en kartong i garderoben. Det är bara där
han låter känslorna få utlopp. Och ibland genom att sparka på saxofonfodralet
som ligger slängt i ett hörn av rummet.
Så börjar någon prata med Elias. Det är
en åttaårig grannflicka som tar första steget. Hon låter sig inte avskräckas av
Elias tystnad och snart umgås de mer och mer. Även om Elias är medveten om att
en sextonårig kille kanske inte ska ha en åttaåring som enda umgänge. Men han
bryr sig inte. Dessutom träffar han en granne till. En gammal tant som bor i
lägenheten under.
Grannflickan och tanten får Elias att
öppna upp sig och sakta börja ta del av livet igen. Så börjar han på kampsport
och träffar en person som verkligen får tillvaron att vända. Julia med de
grönbruna ögonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar