När Humlan kommer tillbaka till skolan efter att ha varit sjuk i vattkoppor upptäcker hon något riktigt hemskt. Hennes bästis Nour har blivit kompis med de taskiga hästtjejerna i klassen, de som alltid kollar snett på Humlan och fnissar när hon går förbi. Helt plötsligt är Humlan som luft för Nour, de som varit bästa vänner sedan förskolan! Nour är nu helt ensam i skolan och på rasterna gömmer hon sig på toaletten för att de andra inte ska se att hon inte har någon att vara med. Humlan börjar planera för hur hon ska göra för att Nour ska bli hennes bästis igen. Men är det ens något hon vill fortfarande efter att Nour bara helt har struntat i henne?
För att söka tröst går Humlan hem till sin faster Fanny. Fanny är världens coolaste faster! Hon är konstnär och är en av få vuxna som faktiskt är roliga och inte bara bryr sig om att städa och sortera ut gamla papper. Men faster Fanny mår inte så bra och ibland måste hon åka in på sjukhuset, på en avdelning som kallas för “vuxenpsykiatrisk avdelning 84”. En gång hörde Humlan att mamma kallade faster Fanny för knäppgök, fast hon är mycket tuffare än mamma! Humlans mamma vill inte att Humlan ska hälsa på faster Fanny när hon är på avdelningen, men Humlan börjar besöka henne i smyg…
Den här boken handlar mycket om kompisrelationer, och när man blir sviken av sin bästa vän. Den handlar också om när man har någon i sin familj som mår dåligt psykiskt, som Humlans faster Fanny. I boken finns väldigt fina och roliga illustrationer. Eftersom det är mycket bilder blandat med texten blir boken ganska lättläst!
Boken tilldelades Augustpriset 2020 för årets barn- och ungdomsbok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar