Min vän Pax

Författare: Sara Pennypacker

Peters bästa vän är räven Pax. Pax hittades av Peter när han bara var en övergiven liten rävunge, och sedan dess har de två varit oskiljaktiga. Fram tills nu.

Kriget närmar sig och Peters pappa tar värvning i armén. Peter skickas att bo tillsammans med farfar, 50 mil iväg. Men där kan inte Pax få följa med, så innan de åker till farfar kör Peter och hans pappa ut i skogen och sätter av Pax. Han är ju ändå nästan vuxen nu säger pappa, och övertalar Peter att det är den enda lösningen.

Peter gråter när de sätter av Pax, men tvingas svälja sina tårar och lyda sin pappa. Så fort de kommer till farfar inser Peter vilket stort misstag han har gjort. Han kan inte sluta tänka på Pax och hur han har det och inser att räven inte kommer att klara sig särskilt länge utan sin människa. Pax har aldrig lärt sig att jaga eller hitta mat själv, och är van vid torrfoder och en varm plats att sova på. Peter bestämmer sig för att ge sig ut och hitta Pax. Han samlar på sig lite material och packar ryggsäcken. På morgonen skriver han en lapp till farfar att han har gått tidigare till skolan, allt för att få lite försprång innan farfar inser att Peter är borta. Sen ger han sig iväg.

Vi får samtidigt följa Pax och hans berättelse, upplevd genom en rävs ögon, eller snarare en rävs nos. För Pax är det genom doft och lukt som historier berättas. Vi får läsa om hur Pax träffar andra rävar, att han inte förstår varför Peter lämnade honom men att han förstår att Peter inte ville det och att Pax är inställd på precis samma sak: att hitta hem, att hitta Peter.

Det blir ingen enkel vandring, och båda två tvingas under olika omständigheter växa upp på olika sätt. Kommer de hitta tillbaka till varandra och kommer de fortfarande vara lika goda vänner?