Andreas upplever att alla människor verkar spela någon
sorts spel. Som Alicia, som är en person när hon går tillsammans med honom till
skolan på morgonen, och en annan under skoldagen. När de är nästan framme vid
skolan brukar hon slita av sig mössa och vantar och springa ifrån Andreas, så
att ingen ska se att de kommer tillsammans, och sedan vet han att hon inte
kommer prata med honom på hela dagen. Skol-Alicia är inte kompis med en sådan
som Andreas.
Ibland känner Andreas att livet snurrar på så snabbt
och oförutsägbart att han inte hänger med. Han vet inte hur han förväntas bete
sig och det blir ofta fel. I skolan kallas han Professorn, eftersom han nästan
alltid kan svaren på alla lärarnas frågor.
När Andreas upptäcker att hans pappa, som han trodde
att han kände, också verkar spela en roll och leva ett dubbelliv känner han hur
han får nog. Hur ska han kunna leva tillsammans med den här personen Christer,
som tidigare var hans pappa, om han inte kan lita på honom?
Han önskar att han kunde strunta i att Alicia
behandlar honom så illa, precis som han oftast struntar i hur de andra i
klassen beter sig mot honom. Men man kan inte styra över sina känslor och just
vad Alicia säger och gör har väldig betydelse för Andreas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar