Vetenskapen har hittat ett sätt att hämta tillbaka människor från de döda. Det fungerar inte med alla, man måste ha en viss blodgrupp och man måste få medicinen, det s.k. Lazarus-serumet, injicerad precis efter att man har dött. Människor som har hämtats tillbaka på det här sättet blir annorlunda. De är egentligen döda, vilket gör att de inte behöver andas eller äta, men de kan gå och prata och tänka som vem som helst annars. Deras personlighet, tankar och känslor förändras inte av serumet. Andra människor kallar dem för färglösa, eftersom de återvänder till livet utan pigment, vilket gör att de är lätta att känna igen.
Eftersom inte alla kan räddas av det s.k. Lazarus-serumet är många människor avundsjuka på de färglösa. Det är också många som anser att det är själviskt att vilja bli återuppväckt från de döda och få ett evigt liv, eftersom jordens resurser inte räcker till alla människor. Detta har skapat ett väldigt hat mot de som räddats av Lazarus-serumet. De får leva som andra klassens medborgare, utan några rättigheter, utan några tillhörigheter och utan andra vänner än andra färglösa.
Jed och hans kompisar brukar roa sig med att klå upp de färglösa så fort de kommer åt. Han kan inte tänka sig ett värre öde än att bli en färglös själv, han skulle mycket hellre dö om han fick välja. Men Jed får inte välja. När han blir påkörd av en bil bestämmer hans flickvän att de ska återuppliva honom med Lazarus-serumet och Jed återvänder som en färglös. Alla hans gamla vänner vänder honom ryggen och inte ens hans föräldrar vill ha honom hemma längre. Jed tvingas att flytta till de färglösas område och försöka överleva tillsammans med dem han tidigare föraktat så djupt. Dessutom måste han hålla sig borta från sina gamla vänner som är ute efter att ge honom stryk, nu när han inte längre är en av dem.
Jed hatar sin före detta flickvän för att hon har gjort honom till en färglös och han börjar fundera på en gruvlig hämnd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar