Författare: Ulrika Lidbo
Edith och Lucinda har alltid varit
vänner. Men så i åttan börjar Lucinda umgås mer och mer med två andra tjejer i
klassen, Madeleine och Barbara. Edith märker så klart att de andra tre undviker
henne och försöker dissa henne så ofta de kommer åt, men hon kan inte förmå sig
att skita i dem. Om hon blir helt ensam kommer hon snabbt halka ner i
hierarkierna till samma nivå som Sigga eller Marie-leukemi och därför förnedrar
hon sig hellre genom att klänga fast vid Lucinda och de andra.
Det är också därför hon berättar de där
sakerna för Lucinda, det där hemska om Sigga som bara hon vet. För att Lucinda
ska stanna kvar hos Edith och lyssna på henne, när hon nu har så spännande
saker att berätta. Men hon kunde ju inte veta att Lucinda skulle berätta det
för hela klassen på klassresan! Inte heller kunde hon veta att Sigga skulle
försvinna.
Men Sigga kom aldrig tillbaka efter
tipspromenaden och Lucinda kom på att de skulle lura läraren att hon stuckit
hem tidigare, tagit en annan båt från Gotland. Nu är det för sent. Sigga har
varit borta flera dagar, inga vuxna vet något och Edith har vansinnig ångest
för vad de har gjort och vad som kan ha hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar