fredag 27 april 2018

Gökungen

Författare: Frances Hardinge
Tris vaknar upp och inser att hon inte vet var hon är eller vem hon är. Sakta kommer minnen tillbaka, hon minns delar av sitt liv, men samtidigt är det någonting som känns fel med minnena. Det är andra saker som också känns fel, hon vaknar upp med pinnar och löv i sängen och hon är hungrig precis hela tiden - trots att hon äter ofantliga mängder mat så blir hon inte mätt. Inte förrän hon äter upp en av sina egna porslinsdockor är det som att hungern stillnar ett litet tag.

Hennes lillasyster Pen uppträder också konstigt, hon skriker varje gång hon ser Tris och vägrar vara i samma rum som henne: “Ser ni inte att det inte är den riktiga Tris!?”. Det visar sig att lillasyster har rätt, till slut inser även Tris att det hon fruktar allra mest är sant: hon är inte den riktiga Tris.

Författaren tar de gamla sägnerna om, bortbytingar “changelings”, “det andra folket”, som lever vid sidan av vår verklighet, folket som är rädd för saxar, som inte tål järn, och som inte direkt har en god erfarenhet av människor, och så kombinerar hon det med ett England efter första världskriget. En tid när många har förlorat någon närstående, när maten är knapp men även en tid när kvinnor har fått chansen att ta ett steg framåt. Och jazz. Det spelas jazz i boken. Vild jazz, mer städad jazz, känslosam jazz.

Ja, det är en ganska komplicerad bok med många olika lager i sig. Familjehemligheter, changelings, efterkrigstid. Kvinnors bestämmanderätt över sig själva och sökande efter sin egen identitet. För om man bara är skapad för att vara en kopia av någon annan är man då ingen egen person?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar